Under kung Ludvig XIV:s regering spelade religion och mytologi en väsentlig roll för att forma det tematiska innehållet i balettproduktioner, vilket speglar monarkens betydande bidrag till baletthistorien och -teori.
Kung Ludvig XIV:s djupa intresse för dans och hans beskydd av konstformen ledde till inrättandet av Académie Royale de Danse 1661, ett avgörande ögonblick i formaliseringen av balett som konstform.
Religiösa teman var ofta framträdande i balettproduktioner under denna era. Som en djupt troende monark försökte Ludvig XIV använda balett som ett sätt att främja och glorifiera religiösa berättelser. Bibliska berättelser, helgonens liv och allegoriska representationer av tro väcktes till liv genom uttrycksfulla dansrörelser och utarbetade scendesigner.
En av de mest anmärkningsvärda balettproduktionerna med religiösa undertoner under kung Ludvig XIV:s regeringstid var ballet de cour med titeln "La Fête de Versailles." Denna produktion, koreograferad av Pierre Beauchamp och Jean-Baptiste Lully, skildrade ett storslaget spektakel som firade Versailles ära och storslagenhet, komplett med mytologiska och religiösa element invävda i berättelsen.
Mytologiska teman hade också stor betydelse i dåtidens balettproduktioner. De mytiska berättelserna om gudar och hjältar från antikens grekiska och romerska mytologi gav ett rikt källmaterial för koreografer och kompositörer, vilket möjliggjorde skapandet av visuellt fängslande och intellektuellt stimulerande föreställningar.
En exemplarisk balettproduktion som exemplifierade sammansmältningen av mytologi och dans under kung Ludvig XIV:s regering var 'Les Noces de Pélée et de Thétis', som visar upp historien om Peleus och Thetis bröllop från den grekiska mytologin. Baletten, koreograferad av Charles-Louis Didelot, innehöll hisnande ensembler, solovariationer och pantomimiska element som väckte den antika myten till liv på scenen.
Kung Ludvig XIV:s personliga engagemang och inflytande på balettproduktioner kan inte underskattas. Hans eget deltagande som dansare i olika baletter höjde ytterligare betydelsen av konstformen och cementerade dess plats som en kunglig och hövisk underhållning som sömlöst integrerade religiösa och mytologiska teman.
Dessutom, genom sin etablering av Académie Royale de Danse och Académie Royale de Musique, senare känd som Parisoperan, bidrog kung Ludvig XIV avsevärt till professionaliseringen och standardiseringen av balett, och formade dess historia och teori samtidigt som han säkerställde dess fortsatta utveckling som en förfinad konstform.
Sammanfattningsvis fungerade religion och mytologi som en integrerad del av balettproduktioner under kung Ludvig XIV:s regeringstid, vilket återspeglar monarkens djupa hängivenhet för både tro och konst. Baletternas tematiska innehåll var genomsyrat av religiösa berättelser och mytiska berättelser, som hämtade inspiration från gudomliga och legendariska källor för att skapa sofistikerade och visuellt fängslande föreställningar. Kung Ludvig XIV:s bestående inflytande på balettens historia och teori, tillsammans med hans passionerade beskydd av konstformen, befäste balettens bestående arv som en uppskattad kulturell tradition.