Butoh-dans är en unik och fängslande form av samtida dans som har sitt ursprung i Japan. Den kännetecknas av dess långsamma, kontrollerade rörelser, uttrycksfulla gester och djupa kopplingar till inre känslor. För att till fullo förstå principerna och filosofierna som ligger till grund för Butoh-dansen är det viktigt att fördjupa sig i dess historia, kulturella betydelse och grundläggande begrepp.
Butoh-dansens historia och utveckling
Butoh-dans dök upp i efterkrigstidens Japan under slutet av 1950-talet, som en reaktion på det sociopolitiska klimatet och kulturella förändringar under den tiden. Influerad av en rad konstnärliga, filosofiska och historiska faktorer utvecklades Butoh som en motkulturell konstform som bröt sig loss från traditionell japansk dans och omfamnade avantgardistiska, experimentella tekniker. Dess grundare, Tatsumi Hijikata och Kazuo Ohno, försökte skapa en dansform som förkroppsligade den råa, primära essensen av mänsklig existens genom okonventionella rörelser och uttryck.
Filosofisk grund för Butoh Dance
Butoh-dansen är djupt rotad i filosofiska principer som betonar utforskandet av det undermedvetna, sammanställningen av motsatser och samspelet mellan mörker och ljus. Den hämtar inspiration från existentialistisk filosofi, zenbuddhism och en rad esoteriska och mystiska traditioner. Butoh-filosofins centrala grundsatser kretsar kring acceptansen av förgänglighet, omfamningen av sårbarhet och strävan efter autenticitet och självupptäckt.
Nyckelprinciper för Butoh Dance
Utövandet av Butoh-dans styrs av flera nyckelprinciper som informerar dess koreografi, rörelsevokabulär och konstnärliga uttryck. Dessa inkluderar:
- Sankai Juku : Begreppet Sankai Juku, eller